Bakom varje symptom finns en berättelse

I en värld där kaffet ska gå att dricka innan det har landat i muggen och mobilen vibrerar snabbare än våra tankar hinner med – ja, där har själva konsten att stanna upp blivit något… revolutionärt.

Vi springer. Vi stressar. Vi googlar symtom. Och när vi till slut sitter där i väntrummet hos vårdcentralen, hostandes i armvecket och med ett blodtryck som klättrar upp mot väderballong-nivå, så händer det: vi får ett piller, ett återbesök och ett vänligt men effektivt “nästa!”

Missförstå mig rätt – det finns många skickliga kollegor, men systemet är som ett snabbköp för symtom. Du hostar? Här är hostmedicin. Du har ont i magen? Här är en tablett. Nästa! Men få ställer den där frågan som egentligen borde vara självklar:

"Varför?"

Varför har du ont? Varför får du samma infektion gång på gång? Varför är du trött fast du sover åtta timmar? Och här börjar vår resa på Hälsomottagningen.

Vi tror inte på att "täppa till hål i taket medan det fortfarande regnar in från fönstret." Vi vill veta varför det regnar in. Är det tarmen som läcker, binjurarna som går på övertid eller kanske levern som bara vill ha semester och en smoothie?

Vi ställer de där frågorna som kanske känns obekväma i början: Hur mår du – egentligen? Hur ser dina dagar ut? Vad äter du? Vad känner du? Hur sover du? Vad tänker du på när du vaknar? (Och nej, svaret "kaffe" räknas inte som känsla.)

För ibland är trötthet inte bara järnbrist. Ibland är det livsbrist. En kropp som skriker men en hjärna som tryckt på "ignorera"-knappen.

Och det är här det fina sker – när vi börjar nysta i trådarna, lyssna på kroppen som en vän och inte som ett irritationsmoment. När vi börjar förstå att kroppen inte gör "fel" – den försöker bara tala om något för oss. Och kanske – bara kanske – behöver vi lyssna.

Vi har sett det hända. En kvinna som trodde hon behövde antidepressiva – men egentligen behövde hon stabilt blodsocker och bättre sömn. En man som levt med magont i åratal – tills han upptäckte att det inte var magen, utan stressen som satt i nacken. Och en pensionär som kom för ont i lederna – men gick hem med glädjetårar efter att ha återfått rörelse, energi och självrespekt.

Vi tror på kroppen. Och vi tror på frågor. Framför allt den viktigaste av dem alla:

“Vad är den bakomliggande orsaken?”

Det är inte en protest mot sjukvården. Det är en komplettering. Vi är en komplettering. En påminnelse om att vi inte är trasiga maskiner som behöver reservdelar, utan levande system som ibland behöver förstås – inte bara behandlas. Så nästa gång du sitter hos din läkare, våga ställa frågan. Inte som kritik. Utan som nyfikenhet.

Och om du får ett förvirrat svar, välkommen till Hälsomottagningen. Vi älskar "varför".