Julkrönika från Hälsomottagningen
- Fredrik Ölander

- för 3 dagar sedan
- 2 min läsning
Uppdaterat: för 2 dagar sedan

När julen sänker sig över vardagen och tempot i världen går ner lite, åtminstone för en stund, blir det naturligt att stanna upp. Att summera. Att reflektera. På Hälsomottagningen har året som gått varit intensivt, lärorikt och ibland utmanande, men framför allt djupt mänskligt.
Om man ser tillbaka på allt vi har gjort, frågat, analyserat och formulerat under året, träder ett tydligt mönster fram: det handlar nästan aldrig om enskilda symtom. Det handlar om möten, föreläsningar och riktiga människor.
Vi har rört oss mellan det mätbara och det upplevda. Mellan blodprover och livsberättelser. Mellan vetenskap och vardag. Frågorna våra patienter har börjar ofta i hela kroppen, i magen som aldrig blir lugn, i tröttheten som inte går att sova bort, i hjärtat som rusar, i luktsinnet som försvann efter en infektion.
Dessa symtom har nästan alltid lett till stress, till oro, till frustration över att inte bli tagen på allvar på vårdcentralen och till en längtan efter sammanhang och mening.
Året har varit fyllt av funktionsmedicinska tolkningar inom: postcovid, IBS, hormonella obalanser, inflammatoriska processer, kärlhälsa, autonoma nervsystemet. Och bakom varje analys har det funnits en människa som vill förstå sin kropp, inte för att bli perfekt, utan för att fungera. För att orka leva sitt liv.
Vi har gång på gång återvänt till samma grundfrågor:
Vad är orsaken, inte bara diagnosen?
Vad saknas, inte bara vad ska tas bort?
Hur hänger kroppen, psyket och livet ihop just här?
Det har handlat om äldre män som vill behålla sin vitalitet, om kvinnor mitt i hormonella livsfaser, om patienter med långvariga symtom som tappat förtroendet för vården och om människor som, trots allt, fortfarande hoppas. Hoppas på förbättring. På förståelse. På att någon ska lyssna lite längre.
Vi har också arbetat mycket med pedagogik. Med att översätta det komplexa till något begripligt utan att förenkla bort sanningen. Epigenetik, mitokondrier, glykokalyx, hormonsamspel och inflammationsdrivare, inte som modeord, utan som verktyg för egenmakt. Kunskap som inte skrämmer, utan stärker.
Samtidigt har året rymt entreprenörskap och framtidstro. Visioner om digitala lösningar, strukturerade hälsomodeller, nya sätt att följa hälsa över tid. Men även här har grundtanken varit densamma: teknik och innovation har bara ett värde om de fördjupar relationen mellan människa och människa, inte ersätter den.
När vi nu går in i juletid vill vi påminna om något som lätt glöms bort i hälsodiskussioner: återhämtning är inte ett projekt, hälsa är inte en prestation. Kroppen behöver ibland vila mer än att optimeras.
Näring, ja men också stillhet. Struktur, ja men också värme. Vetenskap, ja men alltid med medmänsklighet och sunt förnuft.
Julen är inte alltid lätt. För vissa är den fylld av gemenskap, för andra av tomrum. Kroppen bär minnen, och nervsystemet bryr sig inte om kalendern. Därför är vår kanske viktigaste julhälsning denna:
Du är inte trasig för att du är trött. Du är inte svag för att du behöver hjälp. Och du är inte ensam om att känna som du gör. Vi går in i ett nytt år med ödmjukhet inför komplexiteten och med fortsatt nyfikenhet, värme och vetenskap som vår kompass.
Från oss alla på Hälsomottagningen:
En stillsam jul, och ett nytt år med mer förståelse för kroppen, för livet och för varandra. 🌟




Kommentarer